Robert Burton (1) (1577–1640)
Autor/a de The Anatomy of Melancholy
Per altres autors anomenats Robert Burton, vegeu la pàgina de desambiguació.
Sobre l'autor
Crèdit de la imatge: Wikipedia (public domain)
Obres de Robert Burton
The Anatomy of Melancholy: Volume VI: Commentary on the Third Partition, together with Biobibliographical and Topical… (2000) 7 exemplars
The Anatomy of Melancholy: Volume V: Commentary from Part.1, Sect.2, Memb.4, Subs.1 to the End of the Second Partition (2000) 7 exemplars
The anatomy of melancholy : a selection 2 exemplars
Melankolinin K?sa Anatomisi: Melankoli Nedir? Türleri, Sebepleri, Belirtiler Nelerdir? Nas?l Tedavi Edilir? (The… (2018) 1 exemplars
Schwermut der Liebe 1 exemplars
Malinconia d'amore 1 exemplars
The anatomy of melancholy vvhat it is. VVith all the kindes, causes, symptomes, prognosticks, and seuerall cures of it.… (2010) 1 exemplars
The Anatomy of Melancholy (Volume I of III): 1 1 exemplars
Obres associades
Lapham's Quarterly - Lines of Work: Volume IV, Number 2, Spring 2011 (2011) — Col·laborador — 29 exemplars
The Norton Anthology of English Literature, 4th Edition, Volume 1 (1974) — Col·laborador — 20 exemplars
Etiquetat
Coneixement comú
- Nom normalitzat
- Burton, Robert
- Altres noms
- Democritus Junior
Berton, Robert - Data de naixement
- 1577-02-08
- Data de defunció
- 1640-01-08
- Lloc d'enterrament
- Christ Church Cathedral, Oxford, UK (north aisle)
- Gènere
- male
- Nacionalitat
- England
- País (per posar en el mapa)
- UK
- Lloc de naixement
- Lindley, Leicestershire, England, UK
- Llocs de residència
- Lindley, Leicestershire, England
Oxford, Oxfordshire, England - Educació
- free school, Sutton Coldfield, Warwickshire, England
Oxford University (Brasenose College)
Oxford University (Christ Church) - Professions
- teacher
writer
essayist
author
vicar (St. Thomas, Oxford)
Membres
Ressenyes
Llistes
Premis
Potser també t'agrada
Autors associats
Estadístiques
- Obres
- 32
- També de
- 7
- Membres
- 2,490
- Popularitat
- #10,301
- Valoració
- 4.2
- Ressenyes
- 37
- ISBN
- 278
- Llengües
- 15
- Preferit
- 13
Ovanstående är naturligtvis en förenklad bild av forna tiders personlighetslära: även då insåg man att människan var mer komplex än blandningar av fyra vätskor kunde medge, och i synnerhet att de fyra extremerna i sig kunde te sig väldigt olikartade. Detta inser man snart när man kommer till de bättre bitarna den monumentala The anatomy of melancholy, ett av få vetenskapliga verk från 1600-talet som fortfarande läses. Detta är praktbarock: långa, komplicerade meningar, uppräkningar som aldrig tycks ta slut, utvikningar, en prosa som i bästa stunder är lika exakt som litterär, långa latinska citat (speciellt när mer delikata ämnen avhandlas), ett nogsamt fasthållande vid en övergripande plan för presentationen.
Långa stycken är oläsliga. Dit räknas inte bara det latin som utgivarna valt att inte översätta, även om de för det mesta förser läsaren med engelsk tolkning, utan även en del av de tekniska diskussionerna: dagens läsare är knappast intresserad av fyrahundra år gamla debatter om det var magen, mjälten, levern eller diafragman som orsakade melankoli. Däremot är det av intresse att läsa om häxor, att se Erik Väderhatt fladdra förbi, en lista med dietistisk rådgivning där i princip varenda tänkbart födoämne avråds från, idéer om magiska stenar, samt insiktsfull psykologi och religion blandas samman.
Melankoli var inte bara nedstämdhet i allmänhet: även olika vanföreställningar kunde räknas dit, inklusive religiösa, tvångstankar, sorg och kärlekssjuka: ämnet tycks ha varit närmast outtömligt, även om Burton gjorde ett tappert försök och under levnaden fyllde på med ytterligare inskott. Ibland upprepar han sig, ibland motsäger han sig. Kapitel kan utgöras av långa argument för en viss ståndpunkt, och sedan en helomvändning och refuserande av vad som nyss sagts. Inget tycks helt säkert, mer än den protestantiska religionens korrekthet: i allt annat tycks Burton beredd att prova olika tankar och hitta medelvägar.
Burton långt ifrån den enda klassikern med essäistiskt anslag, men han är förmodligen den som gått längst i att försöka avhandla ett specifikt ämne. I likhet med andra är det inte alltid vad han säger, utan hur han gör det, som idag framstår som behållningen.… (més)