I have had so much enjoyment from Terry Pratchett's Discworld books over so many years I felt that, almost as an act of gratitude, his final novel was mandatory reading.

I find Tiffany Aching is one of the dreariest denizens of the Discworld, so I was a bit disappointed that this final book was centred around her and the Wee Free Men. At the outset, one of the major Discworld characters dies, and Tiffany is called upon to step up. This involves her leaving home on The Chalk, which she is not quite ready to do.

Meanwhile, in Fairyland, restless elves sense a weakness in the barriers to the Discworld, and one of the more belligerent ones overthrows the Queen and commences raids on Lancre and The Chalk. The Queen seeks Tiffany's help, but Tiffany will only offer it if the Queen changes the elves' ways. Tiffany needs to muster all the help that she can get fro ma ragtag group of mostly junior witches to fight off the elves.

Pratchett introduces a new character in Geoffrey the "calm maker" who wants to train as a witch, and his weird goat Mephistopheles. There is also the inscrutable white cat You, who attaches itself to Tiffany. Pratchett seems to suggest that there will be some kind of plot development about one or both of these familiars, but never really goes there. One does get the sense that there are intended plot lines in this book that were never completed.

I didn't really enjoy this book that much, but I could see what Pratchett was trying to do, and why Tiffany had to be the central character. This is a novel about transition: from the older generation to the younger, and from the anarchic magical Discworld of The Colour of Magic to the industrialised world of Raising Steam.

Pratchett's Discworld has had its technological revolution now, and there is little place left for elves and the like, who cannot fit into this new industrial age. It is a fitting conclusion to a series that stands as one of the great achievements in English fantasy fiction. ( )

I enjoyed the entire Tiffany Aching series very much. ( )

474 ( )

Thank you for everything Sir Terry Pratchett. ( )

Om en av Efebes filosofer skulle få för sig att han skulle vilja rubba Skivvärlden och gav sig ut på jakt efter en fast punkt, så är det troligt att han snart skulle hänvisas till Lancre och mormor Vädervax. I alla fall ända till Terry Pratchetts sista bok, i vilken Tiffany Aching måste hantera konsekvenserna av att världens främsta häxa i de första kapitlen till slut faktiskt hämtas av den ranglige mannen i kåpa.

Konsekvenserna i fråga är inte bara att hon måste ta hand om två boställen med omgivande befolkning, utan också något betydligt värre: alver. Drottningen avsätts, och en betydligt mindre försiktig herre tar makten istället, och använder de försvagade barriärerna för att ta sig ut i världen och ställa till med otyg.

Dessutom uppträder en ung man med en lugnets gåva samt en förståndig get, mormors katt, en samling gubbar som skaffat sig egna arbetsskjul samt självklart Mac Nac Feegle. Det var som sagt Pratchetts sista bok, och en som han inte han arbeta färdigt med, även om det som återstod främst var överarbetning och puts: handling och slut finns där. Det är inget som bör avrådas från, och på det hela taget ett lika värdigt avslut som någon av de närmast föregående böckerna hade varit, men nog hade det kunnat putsats mer: någonting hade kunnat hända som hade känts som oväntat och ett streck i någons räkning, istället för denna ganska rättframma historia som aldrig kändes riktigt spännande. ( )