Clica una miniatura per anar a Google Books.
S'està carregant… History of the Archbishops of Hamburg-Bremende Adam of Bremen
S'està carregant…
Apunta't a LibraryThing per saber si aquest llibre et pot agradar. No hi ha cap discussió a Converses sobre aquesta obra. Sense ressenyes | afegeix-hi una ressenya
Pertany a aquestes col·leccions editorials
Adam of Bremen's history of the see of Hamburg and of Christian missions in northern Europe from the late eighth to the late eleventh century is the primary source of our knowledge of the history, geography, and ethnography of the Scandinavian and Baltic regions and their peoples before the thirteenth century. Arriving in Bremen in 1066 and soon falling under the tutelage of Archbishop Adalbert, who figures prominently in the narrative, Adam recorded the centuries-long campaign by his church to convert Slavic and Scandinavian peoples. His History vividly reflects the firsthand accounts he No s'han trobat descripcions de biblioteca. |
Debats actualsCapCobertes populars
Google Books — S'està carregant… GèneresClassificació Decimal de Dewey (DDC)282.435150902Religions Christian denominations Catholic In Europe Germany & Central EuropeLCC (Clas. Bibl. Congrés EUA)ValoracióMitjana:
Ets tu?Fes-te Autor del LibraryThing. |
Mannen i fråga var naturligtvis Adam av Bremen, och hans bok är känd som Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum. Om dess värde som historisk källa kan mycket sägas, men låt det genast bli sagt att trots att en historia om ett ärkebiskopsstift inte i sig låter särskilt upphetsande, så gör dess traditionella fokus på mission att boken faktiskt innehåller förvånande mycket uppgifter om nordiska allmän förhållanden, utöver för eftervärlden mindre upphetsande saker i stil med notiser om inrättande av härbärgen och karaktäristikor över biskopar. Likväl fokuserar tre av fyra avdelningar på stiftshistorien, och det är egentligen bara i den fjärde man får en outspädd bild av läget i de nordligare delarna av kristenheten och det bortom denna liggande.
Mycket av det som berättas stämmer illa med senare nedtecknad isländsk tradition, vilket gjort att svensk historia vanligen får börja med Erik Segersäll, förutom de små glimtar 800-tal som Ansgarsvitan bidrar med. Förutom denna har dock Adam ett flertal andra källor till sitt förfogande, och kan således även berätta om andra missionärer, liksom om i alla fall namnet på en del svenska kungar: som dessa hör till de saker som inte stämmer med islänningarnas uppgifter har de dock inte vunnit plats i den svenska historien. Ett annat, på senare problem mer aktuellt problem, utgörs av uppgifterna om de folkslag som bebodde det som kom att utvecklas till Sverige: Adam nämner »suiones«, med tillhörande »Suionia« – men också ett »Suedia«, som tycks omfatta det förra och mer därtill. Dessutom förekommer – till senare historikers förtjusning eller förskräckelse – en massa »gothi«, vilket omväxlande tycks syfta på »götar« och riktiga goter. Annars kan man förvänta sig att han hade rätt koll på detta land i norr, som en av hans uppgitslämnare var den danske kungen Sven Estridssen, som tjänat under Anund Jakob i flera år (denna källa gör annars att uppgifter om dansk politik inte alltid kan tas som de är).
Nämnas bör kanske också att den gode Adam, i motsats mot vad man kan tro om medeltida författare, var välbevandrad i klassisk litteratur; förvisso förekommer gott om vändningar hämtade ur Bibeln, men även Sallustius och Vergilius, liksom ett flertal andra auktorer har stått som förebilder. Han var dessutom tyvärr (som ordvalet ovan antyder) påverkad av Jordanus idéer om goternas nordiska urhem, men tycks å andra sidan inte ha känt till Tacitus Germania, även om en del beskrivningar påminner misstänkt mycket om stycken därifrån.
Som ren nöjesläsning når inte Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum upp till andra av det medeltida historieskrivandets höjdpunkter, men det är heller knappast en så tradig bit man skulle kunna frukta. För den intresserade av att ta del av urkällorna till vikingatidens historia är den oumbärlig, ehuru den i likhet med allt annat som behandlar perioden måste hanteras ytterst varsamt. ( )