Their Eyes Were Watching God (1937)

Excellent! ( )

“A deeply soulful novel that comprehends love and cruelty, and separates the big people from the small of heart, without ever losing sympathy for those unfortunates who don’t know how to live properly.” —Zadie Smith

One of the most important and enduring books of the twentieth century, Their Eyes Were Watching God brings to life a Southern love story with the wit and pathos found only in the writing of Zora Neale Hurston. Out of print for almost thirty years—due largely to initial audiences’ rejection of its strong black female protagonist—Hurston’s classic has since its 1978 reissue become perhaps the most widely read and highly acclaimed novel in the canon of African-American literature.

The story of a woman, gaining her independence, in the deep South - at a time when women, let alone black women, were probably not allowed to do anything independently. My book club had almost an even split of opinions on this book. Some people came up to me later and actually thanked me for picking it and they were so glad they read it. Other people couldn't get past all of the vernacular. We all agreed that you had to get into the book and give it longer spans of attention than other books to get into the rhythm of the language. I have to admit that 3/4's of the way through I thought - why is this book a classic - but reading about Zora Neale Thurston and hearing about her struggles made that apparent to me. ( )

A Classic. Loved it as much the 2nd reading as the first. ( )

Först: att jag läst Zora Neale Hurstons Their eyes were watching God har i princip ingenting med ett av demonstrationer nyväckt intresse för svartas historia i USA att göra. Likafullt är det svårt att inte dra paralleller, eller se avsaknaden av dem, till nutiden.

I alla fall på ytan är detta inte en historia om rasism, eller ens relationer mellan svarta och vita. Båda sakerna finns där, men bara i vissa episoder, och dessa är kanske inte det viktigaste med boken. Det är istället Janie, en ung svart kvinna i början av förra seklet som genom tre äktenskap lär sig vad hon vill, och inte vill ha i livet: hon blir först bortgift med en välbeställd jordbrukare som vill ha hennes muskelkraft. Hon rymmer, och gifter sig sig igen med en man med drömmar om makt och välstånd, som är med och organiserar ett helsvart samhälle utanför Orlando. Han vill ha henne som trofé och någon att visa sig förståndig intill. Hon blir änka, ekonomiskt oberoende och fortfarande vacker, men gifter sig inte med de välansedda män som åter uppvaktar henne för hennes status, utan istället med den yngre, lättsinnige Tea Cake, trots varningar om att han mest vill råna henne, men som får henne att skratta och känna sig som en människa.

Feminism snarare än medborgarrättsrörelse, alltså: rasismen finns där, bland annat i form av en dam med blandat blod som desperat försöker höja sig över de helsvarta, och i hur de svarta nästan alla är fattiga daglönare som kan tvingas till arbete efter den katastrof som utgör klimax. Kanske kan någon mer slängd i teori också visa på hur den också inskärpt könsrollerna: först hur Janie tvingats in i något för ekonomisk trygghet, och sedan hur viktigt det är med minsta spår av status som står att vinna. Mest av allt är det dock en berättelse om ett människoöde, ibland hårt och plågsamt, ibland lekande lätt, men i slutändan bärarens eget. ( )