Prachtige en meeslepende roman over een tijdspanne van eerste helft 20ste eeuw tot het einde hiervan. De vooroorlogse jaren in Berlijn met een kunstenaarsopleiding, restauratievaardigheden, de oude meesters onder de knie, postzegel- en handtekeningvervalsing en meer...niet meer dan creatieve manieren om het hoofd boven water te houden. Na de oorlog de migratie naar Zweden en de mooie carrière als restaurateur, kunstkenner en taxateur van werken, het dubbelleven na hernieuwde contacten met de Berlijnse metgezel.Het ene leven leidt naadloos tot het andere, er zijn meer parallellen tussen vader en zoon dan op het eerste zicht lijkt.
Het verhaal ontrafelt/ontplooit zich als het pellen van een ui. De aanvankelijk losse eindjes - het leven van Kunzelmann senior en junior, het nu en het toen - worden geleidelijk samengevlochten.
Knap werk! Een verhelderende inkijk in het atelier van een restaurateur, in de Zweedse en Europese kunstenaarskringen (Gabriëlle Münter (x Kandinsky), Carl Larsson, Hanna Pauli, Ulrika Pasch, Antonio Bassi - il Sodoma, Dürer en Christus in Getsemane, Peder Severin Kr/oger, de Skaagse kringen...
En verder... een flard maatschappelijke geschiedenis: het verdoken bestaan van homo's in tijden waarin een 'Gay Parade' geen daglicht kon verdragen. ( )

Mycket bra bok. Vallgren är en riktigt bra författare. Även om denna bok är långt ifrån "Den vidunderliga kärlekens historia" så övertygar berättelsen. Både rolig och tragisk på samma gång. Jag kände verkligen igen Joakim i berättelsen. Personer som lever i sin egen lilla värld finns det gott om och jag kände igen flera som jag känner. Jag tycker att den fakta som någon störde sig på gör att berättelsen känns än mer trovärdig. Enda minustecknet med boken är att den är något ojämn. Lite seg bitvis. ( )

Da den anerkjente kunsteksperten Viktor Kunzelmann blir funnet død i sitt atelier etter et 83 årig, eventyrlig liv, skjønner ingen noe som helst. Er det selvmord eller har noen ønsket livet av den gamle mannen? Og hvorfor i all verden er en rekke svært verdifulle malerier skåret i stykker?

Sønnen Joakim og datteren er Viktors arvinger. Joakim lever et liv som egentlig ikke tåler dagens lys. Beruset av det gode liv, som innbefatter fest og moro, pervertert sex og et forbruk som absolutt ikke står i forhold til hans inntekter, er han så forgjeldet at det egentlig ikke finnes løsninger i sikte ... Med mindre han altså kan reddes av arven etter til sin far! Men riktig så enkelt skal det vise seg at det ikke blir ...

Det viser seg nemlig at Viktor har levd et dobbeltliv uten sidestykke. Gjennom sin unike kunnskap til de gamle mestrene innenfor malekunsten, visste han alt om forfalskninger. Det var ikke den ting som unngikk hans oppmerksomhet på den fronten. Men at han skulle ha utnyttet sine kunnskaper for å bli den største bedrageren av de alle, hadde altså ikke falt noen inn. Viktors hemmeligheter spores tilbake til andre verdenskrig, hvor han før nazismens komme levde et nokså ubekymret liv i Berlin - som homofil. Etter nazismens inntreden i Tyskland ble det farlig å være homofil, og avsløringer om dette førte vedkommende rett inn i konsentrasjonsleirene. Slike avskum hadde nemlig nazistene ikke plass til i sitt perfekte tredje rike! Viktors eminente evner til å leve et dobbeltliv startet i kjølevannet av nazismens forfølgelse av bl.a. homofile, og om ikke dette var årsaken så var det i alle fall medvirkende til at hans liv skulle bestå av å forfalske alt han kom over, uten at noen fattet den minste mistanke. At han også giftet seg og fikk barn for å dekke over sin egentlige legning, hørte med til hans livs bedrageri.

Underveis følger vi Viktors sønn - Joakim - sine desperate handlinger for å skjule farens bedragerier, samtidig som han forsøker å melke så mye som mulig ut av farens dødsbo ... Dette blir en reise gjennom det moderne samfunns umettelige jag etter nytelse og kortvarig gevinst, og om hvordan verden aller helst vil bedras. Intet er ekte - ikke en gang skjønnheten til de kvinnene Joakim omgir seg med, oppblåst som de er av silikon, botox og hva det måtte være. Men det viktigste av alt er menneskenes tro på at det falske er ekte, uansett hvor overfladisk det hele måtte være.

Denne boka tok meg bokstavelig talt med storm fra første side! Fra før av hadde jeg lest mye negativt om boka, men jeg tenkte at jeg skulle gi den en sjanse - både fordi den handler om kunstbransjen, nazi-Tysklands behandling av de homofile samt at en av mine yndlingsopplesere Kai Remlov leser. I utgangspunktet ble jeg ikke skuffet! Det er en besnærende historie som rulles opp, og jeg vil særlig fremheve at den delen av boka som handler om andre verdenskrig og Viktors rolle i dette, var den beste. Man kan mene mye om Joakim, som fremstår som vanvittig kynisk og lite sympatisk, men han er nok like fullt uttrykk for noe som i aller høyeste grad eksisterer i vårt moderne samfunn og dets fokus på at alt skal være gøy og moro absolutt hele tiden - nær sagt for enhver pris. Helst en pris som fortrinnsvis andre må betale ...

Språklig opplevde jeg denne boka som festlig! Om det var Kai Remlovs fandenivoldske opplesning som bidro til denne opplevelsen, vet jeg ikke helt, men jeg ser ikke bort fra at dette kan ha vært bidragende. Når jeg likevel ender med å gi boka terningkast fire (et sterk sådan, riktignok!), er det fordi boka taper seg mot slutten. Det virker som om forfatteren på et eller annet tidspunkt har gått lei av hele bokprosjektet, og har forsøkt å samle trådene så godt som mulig for å bli ferdig i full fart. Likevel vil jeg si at dette er en spennende og ikke minst interessant bok om en verden innenfor kunsten som det rett og slett er moro å vite litt om. Jeg storkoste meg underveis! Og Kai Remlov fortjener terningkast seks for sin opplesning denne gangen! ( )

Vallgren har skrivit en gedigen krönika om far och son Kunzelmann och deras respektive problem. De är lika, men kanske mer som spegelbilder än som porträtt, det ger dynamik. Men visst är historien om Kunzelmann den äldre mycket intressantare än den om sonen. De delar av romanen som utspelar sig i modern tid är skrivet med en forserad humor (när det är som sämst), vilket dock vägs upp av andra samhällskritiska delar som känns igen från "Herr Bachmanns broschyr".

Jag hade väntat mig lite mer av Vallgren, särskilt kompositionen är ospännande, och jag hoppas att hans nästa kommer bli bättre. ( )