Clica una miniatura per anar a Google Books.
S'està carregant… Phonogram, Vol. 2: The Singles Clubde Kieron Gillen
Cap S'està carregant…
Apunta't a LibraryThing per saber si aquest llibre et pot agradar. No hi ha cap discussió a Converses sobre aquesta obra. Phonogram vol.2. is good, but nothing compared to the first one. It is a collection of 7 one shots depicting the same night in a (magical) club. The best issues (chapters) are the Aster and Seth Bingos' ones (the latter by far).The concept is good, but Gillen could not explain clearly up to now what phonomancery is. At least, it works as a good metaphor.McKelvie's art is good as always Sense ressenyes | afegeix-hi una ressenya
Contingut aConté
The second series of Phonogram separates itself from the frenzied mob of adoring critics just long enough to transform into this handsome collected volume. Seven individual-yet-interconnected stories set in a single night in a single club, each staring a young phonomancer, each exploring a different mystery of music and magic. Includes a cover gallery and 'Making Of' extras. We've put you on the guest list. Don't be late. This is one night you'll never forget. No s'han trobat descripcions de biblioteca. |
Debats actualsCapCobertes populars
Google Books — S'està carregant… GèneresClassificació Decimal de Dewey (DDC)741The arts Graphic arts and decorative arts Drawing & drawingsLCC (Clas. Bibl. Congrés EUA)ValoracióMitjana:
Ets tu?Fes-te Autor del LibraryThing. |
Det finns lite magi, men den framstår främst som en överdrift av vad som även annars vore möjligt: när någon plågas av minnen, så är det i form av tydligt agerande spöken, när någon vill få komma in, så är det inte bara att de är jättesöta utan de lägger även på en ritual. Det skulle kunna användas magisk kraft för att få folk till dansgolvet, men varför det när det funkar lika bra med den kraft som finns i en riktigt bra låt?
Och så går kvällen: någon brottas med minnet av en nyligen avslutad kärlekshistoria, någon försöker bryta sig loss från att vara den mindre attraktiva vännen som sparar på originellt tänkande genom att istället citera, någon vill bara ha kul, någon försöker bara spela sin musik.
Det finns mycket att se för den som vill läsa om, kontrollera detaljer, se hur även bipersoner oväntat kan dyka upp i någon annans historia. Man behöver egentligen inte heller ha läst del ett, om man känner att man inte kan leva utan att Kieron Gillens historia och James McKelvies linjearbete inte är tillräckligt bra om inte även Matthew Wilson färglägger (vilket han gör helt självlysande). Och sedan får man ju en lista med fantastisk musik att lyssna på, också. ( )